... eller låtsas de bara?
Debatten om den svenska invandringen har ett antal decennier på nacken och det är ett av de ämnen där alla medverkande sedan länge bytt fakta mot fiktion. Så medan Fredrik Reinfeldt pusslar ihop sitt regeringskansli á sju miljarder per år, för att misslyckas med problemdefinitionen i ytterligare fyra, så ska en svensk tjänsteman hjälpa honom - helt gratis.
Så vad är då problemet, frågar du? Svenskar och invandrare är människor, svarar jag. ??!!
Människan är ett flockdjur, en varelse som behöver bli accepterad och definierad av en likasinnad grupp människor. Så viktig är gruppen för människans överlevnad att naturen, eller Gud om du så önskar, gjort den till ett starkt reflexmässigt behov tillsammans med att äta, sova, reproducera med flera. Vi mår bra efter ett mål mat, av att sova, genom våra barn och för att återgå till människan som flockdjur, vi mår bra i umgänget med till exempel våra arbetskamrater och nära och kära. Med ovan följer att vi mår dåligt om vi inte får mat, om vi inte får sova eller våra barn far illa och om grupper vi tillhör förändras eller hotas helt, till exempel någon närstående avlider eller vi blir arbetslösa. Om något av ovanstående behov förnekas oss helt under en längre tid blir människan desperat och hennes beteende kan bli ologiskt eller rent av självdestruktivt trots att den drivande kraften, det reflexmässiga behovet, finns inlemmat i oss för vår överlevnads skull. Dessutom, styrkan i reaktionen hos en människa är individuell, just som vi äter och sover olika mycket, upplever vi utmaningar i våra grupprelationer olika hotande.
Det jag skrivit hittills är inte ett försök att ursäkta misstro och konflikter mellan samhällsgrupper utan förklara varför den uppstår. Misstänksamhet och oförståelse finns överallt och går i alla riktningar och måste naturligtvis inte handla enbart om hotade grupprelationer, sanna eller inte, utan många gånger om kombinationer av svårt eftersatta behov, hos grupper som till exempel tidiga nittonhundratalets svenska arbetare, eller varför inte våra invandrare? Det är alltså fullt naturliga reaktioner i rörelse, och att det ena lägret består av blodtörstiga terrorister är lika osant som att det andra utgörs av hatiska rasister.
Effekten av att svensken är ett flockdjur kan avläsas så här i valresultatet år 2010: nästan sex procent av det svenska folket med rösträtt i riksdagsvalet upplever invandringen som ett hot mot sin och den egna gruppens tillvaro. Det spelar ingen roll om detta hot är sant eller inbillat, människor kommer alltid agera, till exempel rösta, efter vad de upplever, inget annat.
Nu börjar vi så smått delvis ana oviljan, medveten eller omedveten, hos våra politiker att se samband som är just så enkla som de framstår ovan. Människans mest grundläggande behov kan inte debatteras bort! Om en politiker föreslog att vi skulle sluta äta och i stället diskutera bort hungern skulle nog de flesta tappa hakan - och beställa en pizza.
Jag lägger inga värderingar i något av de samband jag beskrivit och fortsatt bevisföring torde vara överflödig för de som är intresserade av att förstå. Avslutningsvis kommer en förutsägelse och några frågor för att visa vad debatten borde handla om:
Så vad är då problemet, frågar du? Svenskar och invandrare är människor, svarar jag. ??!!
Människan är ett flockdjur, en varelse som behöver bli accepterad och definierad av en likasinnad grupp människor. Så viktig är gruppen för människans överlevnad att naturen, eller Gud om du så önskar, gjort den till ett starkt reflexmässigt behov tillsammans med att äta, sova, reproducera med flera. Vi mår bra efter ett mål mat, av att sova, genom våra barn och för att återgå till människan som flockdjur, vi mår bra i umgänget med till exempel våra arbetskamrater och nära och kära. Med ovan följer att vi mår dåligt om vi inte får mat, om vi inte får sova eller våra barn far illa och om grupper vi tillhör förändras eller hotas helt, till exempel någon närstående avlider eller vi blir arbetslösa. Om något av ovanstående behov förnekas oss helt under en längre tid blir människan desperat och hennes beteende kan bli ologiskt eller rent av självdestruktivt trots att den drivande kraften, det reflexmässiga behovet, finns inlemmat i oss för vår överlevnads skull. Dessutom, styrkan i reaktionen hos en människa är individuell, just som vi äter och sover olika mycket, upplever vi utmaningar i våra grupprelationer olika hotande.
Det jag skrivit hittills är inte ett försök att ursäkta misstro och konflikter mellan samhällsgrupper utan förklara varför den uppstår. Misstänksamhet och oförståelse finns överallt och går i alla riktningar och måste naturligtvis inte handla enbart om hotade grupprelationer, sanna eller inte, utan många gånger om kombinationer av svårt eftersatta behov, hos grupper som till exempel tidiga nittonhundratalets svenska arbetare, eller varför inte våra invandrare? Det är alltså fullt naturliga reaktioner i rörelse, och att det ena lägret består av blodtörstiga terrorister är lika osant som att det andra utgörs av hatiska rasister.
Effekten av att svensken är ett flockdjur kan avläsas så här i valresultatet år 2010: nästan sex procent av det svenska folket med rösträtt i riksdagsvalet upplever invandringen som ett hot mot sin och den egna gruppens tillvaro. Det spelar ingen roll om detta hot är sant eller inbillat, människor kommer alltid agera, till exempel rösta, efter vad de upplever, inget annat.
Nu börjar vi så smått delvis ana oviljan, medveten eller omedveten, hos våra politiker att se samband som är just så enkla som de framstår ovan. Människans mest grundläggande behov kan inte debatteras bort! Om en politiker föreslog att vi skulle sluta äta och i stället diskutera bort hungern skulle nog de flesta tappa hakan - och beställa en pizza.
Jag lägger inga värderingar i något av de samband jag beskrivit och fortsatt bevisföring torde vara överflödig för de som är intresserade av att förstå. Avslutningsvis kommer en förutsägelse och några frågor för att visa vad debatten borde handla om:
- Sverigedemokraterna kommer växa till cirka 10 - 20 procent om inte nuvarande invandringspolitik drastiskt läggs om.
- Är det ett problem att ett invandringsfientligt parti får 20 procent om övriga Sverige är överens om att nuvarande flyktingpolitik bör ligga fast?
- Är det rimligt att åsidosätta välbefinnandet hos 20 procent av svenska folket för att ge folk från andra delar av världen trygghet här i Sverige?
- 20 procent är förmodligen i storleksordningen samma antal som tycker att skatterna är för höga i Sverige, men det hör vi väldigt lite om. Är invandringsfrågan en storm i ett vattenglas?
- Bör vi svenskar lära oss leva i ett mer konfliktfyllt samhälle för att folk från extrema oroshärdar ska kunna få ett bättre liv i Sverige?
- Hela Europa har kapitulerat för sin tidigare mer välvilliga inställing till invandring, är det faktum att vi svenskar inte har börjat reagera märkbart förrän nu, ett bevis på att vår migrationspolitik är väl fungerande, rent av i världsklass?
